Jag kan äta , jag mår ganska bra nu, allt kommer ordna sig, inget dropp, inga mera blodprov, ingen mera smärta, och slutligen en diagnos, jag är så lycklig att jag skulle kunna börja gråta! :'D Trots det har varit en tung tid, flera nätter som jag inte trodde jag skulle komma igenom, alla dessa nålar som stuckit och inflammerat min hud, all den smärtlindring som dom gett som aldrig fungerade, all den ångest jag haft och rädslan över att jag kommer dö, äntligen kan jag börja leva normalt igen och läkarna tror positivt att denna sjukdom inte kommer flera gånger, tack o lov !
Skulle aldrig ha klarat det utan er, min kära familj som fanns där fastän det var mer än 100 km borta så ringde ni, pappa och mamma ni var ett sånt stort stöd, mina älskade syskon som alltid fick mig att le..<3
Mina vänner, ja kan inte tacka er tillräckligt för ert stöd, att ni fanns här, kom o hälsade på mig, ringde och höll mitt hopp uppe när ångesten tog över och jag var livrädd över vad som skall hända.. Ni fanns där hela tiden, och jag är så lycklig över att ha er i mitt liv! Tack för att ni finns, mina änglar!<3
Snart, snart slipper jag hem...! :D
Kramar: // Milla
 |
| Min nalle ..:) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar