Igår var jag på gastoskopi-undersökning, det var det värsta jag varit med om. Jag trodde jag skulle dö, jag fick panik, kändes som att nån höll på att kväva mig, ja visste inte vad som pågick, det var de värsta 15 minuterna nånsin, men känslan efteråt var värre, jag börja hyperventilera, sen plötsligt kände jag något kallt strömma igenom kanylen och så blev allt svart...1,5 h var jag borta, när jag vaknade igen stod läkaren vid min säng och sa: " Nu ser du inte lika blek ut, mår du bättre nu?.." Jag svarade jo, men totalt utmattad, har aldrig varit så nångång förr och jag hade inget minne från det att ja låg mig ner på undersökningsborde tills ja vakna upp i min säng 2 h senare ..aldrig mer!
Imorse kom läkaren in och fråga om jag kom ihåg något, och jag svarade nejj och det var så hemskt. Han berätta åt mig vad som hade hänt, och sa att det var något de gav mig något riktigt starkt för att jag skulle lugna ner mig som kan göra att man inte minns men det är inget farligt. Så jag känner mig så lättad över att läkaren fanns där då, de hjälpte mig och jag är så tacksam över det. Om dom bara hade lämnat mig där, tänk vad som kunnat hända? ...
Allt är över nu, några provsvar får jag vänta på ennu, dom hitta nog något men ville inte säga förrän de är 100 % säkra på vilken sjukdom jag har och vad som kommer hända framöver..Jag är nervös och rädd över vad svaret kommer vara, men samtidigt lättad över att allt detta kanske äntligen får ett slut! Och jag vet, att vad svaret än kommer bli och vad som än händer, kommer jag ha stöd av mina underbara vänner och min älskade familj! Tack <3
Ha de superbäst! // Millan
 |
| Min älskade druvan, önskar du var här med mig..<3 men jag vet du har det bra i katthimlen, men jag saknar dej,, |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar